|
Du sårade mitt inre, du kränkte min själ, du slog mig fast jag blev mindre du slog mig nästan ihjäl. Men de djupaste såren finns i mitt hjärta, de fulaste ärren kom ej av smärta. Du tog min kärlek ifrån mig, min enda sanna. Det gav mig det bittraste mörker, som kom för att stanna. I mitt hjärta helvetet brunnit så nu inget gott finns kvar, all kärlek från mig har försvunnit ensamhetens vind i mig drar. Det har stängts en dörr till mitt dunkla sinne, men kvar är minnena från förr någonstans långt där inne.

|